Gud vad jag suger på att blogga...har ju så mycket att skriva om men får aldrig motivationen att släppa den där förbaskade Harlequin romanen eller lägga i från mig mobilen där jag laddat ner Readly appen (har tre månader gratis) och plöjer som en galning igenom var enda tidning jag gillar...typ trädgård, hem, hus, retro och inredning. I böckernas värld är det så skönt att kunna sjunka in i 1800 talets påhittade värld eller de engelska straffångarnas nya liv i Australien. Ja ni förstår själv att jag har så mycket annat att göra än att blogga om den jättetrevliga nyårsfesten, det härliga 80 års kalaset och tjejkvällen med några goa kolleger.
Att läsa bloggar brukar också vara ett kul tidsfördriv för mig och ett gästinlägg hos en känd bloggare fick mig att tänka på hur lätt det är att omedvetet få någon att må...om inte dåligt.. så iaf att komma i lite dålig stämning.
MEN... fick man visst inte ha i början av en mening läste jag i den där blogg där läraren lärde ut diverse fel i meningsbyggnader som vi svenska oftast gör.
Jag suger ännu mer på meningsbyggnad än nåt annat tror jag. Som vuxen fick jag veta att jag är dyslektiker och det var så skönt att äntligen få veta varför jag aldrig kunnat förstå vad vad som menas med ditten och datten i text både som jag skriver eller läser. Det finns inte hos mig och det jag skriver blir oftast käpprakt åt helvete men det har jag slutat bry mig om...jag skriver glatt ändå oavsett hur fel det kan bli. Bokstäver vänder och vrider sig på alla håll och kanter, siffror likaså....1234 kan lika väl bli 1563 för mig. Sen var det där med punkter kommatecken och men osv.
Jag gör sååå många fler fel än jag överhuvudtaget varit medveten om. Kändes klart mycket bättre innan jag läste det blogginlägget...galet mycket bättre kan jag lova. Hennes inlägg var säkert inte menat att trycka ner någon utan att få oss att tänka efter hur vi skriver så det svenska skriftspråket inte förstörs av alla fel och förkortningar.
Nu blev detta ett helt annat inlägg än jag hade tänkt så jag återkommer om den underbara nyårsfesten en annan gång.
Kärlek till er alla med eller utan fel meningsbyggnad och med utebliven nyårsfest.....
Att läsa bloggar brukar också vara ett kul tidsfördriv för mig och ett gästinlägg hos en känd bloggare fick mig att tänka på hur lätt det är att omedvetet få någon att må...om inte dåligt.. så iaf att komma i lite dålig stämning.
MEN... fick man visst inte ha i början av en mening läste jag i den där blogg där läraren lärde ut diverse fel i meningsbyggnader som vi svenska oftast gör.
Jag suger ännu mer på meningsbyggnad än nåt annat tror jag. Som vuxen fick jag veta att jag är dyslektiker och det var så skönt att äntligen få veta varför jag aldrig kunnat förstå vad vad som menas med ditten och datten i text både som jag skriver eller läser. Det finns inte hos mig och det jag skriver blir oftast käpprakt åt helvete men det har jag slutat bry mig om...jag skriver glatt ändå oavsett hur fel det kan bli. Bokstäver vänder och vrider sig på alla håll och kanter, siffror likaså....1234 kan lika väl bli 1563 för mig. Sen var det där med punkter kommatecken och men osv.
Jag gör sååå många fler fel än jag överhuvudtaget varit medveten om. Kändes klart mycket bättre innan jag läste det blogginlägget...galet mycket bättre kan jag lova. Hennes inlägg var säkert inte menat att trycka ner någon utan att få oss att tänka efter hur vi skriver så det svenska skriftspråket inte förstörs av alla fel och förkortningar.
Nu blev detta ett helt annat inlägg än jag hade tänkt så jag återkommer om den underbara nyårsfesten en annan gång.
Kärlek till er alla med eller utan fel meningsbyggnad och med utebliven nyårsfest.....
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar