Å herregud...jag blev visst tant på riktigt.

Här har jag gått och skämtat i nåt år och kallat mig själv för tant i olika situationer som jag hamnat i. Typ glömska, skadat ben, längtan efter pensionen?, när man lekt med barnbarnen och vid diverse akrobatiska övningar med mannen. Skämtat och haft mig och när jag fyllde år och fick en nolla efter femman så skrev jag på insta att nu är jag tant på riktigt innan var det bara fejk. Fick en kommentar....när är man tant? Jag blev ställd och svarade inte.

Ja när tusan kan man kalla sig tant och vad är egentligen en tant? 

Men två gånger nu får jag väl säga att jag verkligen känt mig som en tant eller ska jag säga kärring..... då jag fått kärringakänningar . Helt plötsligt utan förvarning blir jag varm så jag tror jag ska koka sönder inombords, svetten lackar, huvudet är knallrött och fötterna kokar och dojsen åker av fort som fan. Fy fan vad jag hatar det..........

Tanten kom visst även hon i klimakteriet, ja vafan trodde jag liksom, att jag skulle klara mig undan eller?

Frågan kvar står dock....när blir man tant? Är det när man börjar känna sig gammal o grå, kommer i klimakteriet, vid en viss födelsedag eller när man slutar att ha roligt och blir en stuesittare? 

Den dagen jag slutar att....... 

*ha skoj 

*"dansa på bordet"

* heva jägershots

* dricka lite för mycket vin/bubbel

* övergått till rödvin

* busa med barnbarnen

*ha poolparty

*älska vinter

......den dagen får jag sluta kalla mig tant och bli en bitter kärring istället. 

Man får kallas sig vad man vill, jag kallar mig tant, stolt tant hehe. Men lova att säga till mig den dagen ni upplever mig som en sur bitter kärring så jag kan ända mig, rannsaka mig själv och förhoppningsvis hitta tillbaka till den tant jag är i dag, tanten jag trivs med.

Puss på er 

När man går till grannen och möts av en liten kanin i trädgården.........

I morse vaknade tanten upp med ett enormt sug efter nybakade bullar. Mannen jobbade så det var bara för tanten att fixa själva. Jag kan, är rent utav skitduktig på att baka men lusten och orken finns sällan till att baka men däremot är jag grymt duktig på att äta det. Men i dag var jag sååå sugen så suget vann över lusten och orken. 

Om det blev gott?

Japp.....

Varför bakar jag så sällan???

Alltså i bland förstår jag mig inte på mig själv......
Om å om igen, to be or not to remain.....

Jag slutade blogga för flera månader sen (bloggat i många år) då jag tyckte det blivit sååå tråkigt och jag hade inget roligt att skriva, allt var typ samma. Men så kom längtan efter att börja blogga igen. Jag stod ut ett tag men startade sedan en ny blogg då den andra var raderad. Skrev och var glad men fick aldrig riktigt tillbaka glädjen av att blogga. Paus igen och så kliade det åter i bloggtarmen och denna blogg föddes. Lite av allt i precis ingen form alls. Inget hänger i hop, lite små dumt, lite mer anonymt och ingen press från mig att skriva. Stavfel och särskrivning...japp så är jag också en stolt dyslexier. Skitsamma vad och hur jag skriver bara JAG känner glädje av att skriva. Det är mitt motto med bloggen. 

Alltså jag är tant nu och alla vet att tanter gör precis som dom vill, right?

Alltså i söndagsmorse.........

Alltså hur mycket kan det regna egentligen? Hela sommaren har det regnat och blåst och det senaste dygnet var det dags för höstens första storm med regn utav bara fan. 

Men när det svämmar över i poolen så får man val hålla med om att det regnat mycket.....

Alltså....när man vaknar med migrän är man glad att man har ledig dag.