Hejsan alla ni som fortsätter att titta in på min ganska så trista blogg. Dagens datum är skippat i alla sammanhang och numera skriver jag mest Coronans år April. Nu är det förvisso bara dagar kvar av april och april har varit en blandning av fullt ös till galet tråkigt...rimligt viss kan man säga halvdött.

Påsken kom och vi hade Långfredagsmys på kvällen med härliga vänner som ännu inte fått tuppjuck på coronans in tåg i vår värld. Vi bjöd på hemma fixat fat...kall skurit med kokt potatis, sallad, sås och bröd. Sååå gott och jag klappar mig själv på axeln...ja för så gott var det. Perfekt tillagad kladdkaka med grädde och mandariner till kaffet. Fan vad jag kan om jag vill alltså. 

Välkomst drinken gick inte av för hacker den heller....

Vi fick en galen och rolig kväll tillsammans och den känns mycket värdefull i mitt hjärta nu när coronan krupit närmare oss alla....kanske var det sista kvällen med gänget på ett bra tag.....

När alla vännerna gått hem....stod disken kvar precis som jag vill den ska göra...finns inget värre än en överfull vask...jag plockar själv efterhand det som ska diskas i maskin och det som ska diskas för hand. Just handdisk är så tråkigt men det glömmer jag varje gång jag har gäster så jag dukar alltid med den gamla fin servisen och de gamla glasen som inte mår så bra av maskin disk 😕

Påskafton firades på ett helt nytt sätt...trädgårds häng med korvgrillning hemma hos ett av våra barn. Mina föräldrar var inte med och det sög så klart men så är det ju för alla. Påskharen kom två gånger till de små, solen sken och vi hade en mysig eftermiddag tillsammans 💛. 

Sent på påskaftonskvällen gick jag och mannen till grannarna för en enkel vin och ölkväll. Vi kollade på gamla Johan Glans klipp...skrattade så tårarna rann och hade det hur mysigt som helst innan vi travade hem i den svinkalla natten med skrattkramp i magen 😂.

Tack alla för en riktigt mysig påsk (i coronans år 2020) även om den var annorlunda på alla sätt och viss.

April har även bjudit på en underbar tjejkväll med goa kolleger....eftersom vi träffas dagligen på jobb så kan vi med gott samvete fortsätta att träffas privat eller hur?

En annan kollega hade fått spel på mina privata Instagram bilder i från påskas där vi satt ute men inte med två meters avstånd...har man inte annat att hetsa upp sig över så bjuder jag på det. Vi är en stor familj och vi hjälps alla åt att få livet att flyta på bästa sätt i dessa tider, så om vi ses i utomhus eller på annat sätt är inget kollegan behöver bry sig om. Några bilder på Instagram gör inte automatiskt att någon vet helheten i vårat liv. Både på Instagram, blogg och det man delar med sig för övrigt säger absolut inget om vad...hur..när..varför osv...jag delar bara med mig av små små korn av vårat liv. Att ha ett liv som måste fungera oavsett coronan...vi kan inte ställa vårat liv på noll bara sådär. Ni som vet ni vet och övriga...tja får fortsätta undra.

Kram 💛

Jobbhelgen är över och det firas med ett glas kall å go treo och lite choklad ....

Efter helgens jobbpass är det otroligt drygt att gå på ett måndagspass också....fattar inte hur de tänker när de lägger våra scheman helt enkelt...

Trötthet och huvudvärk är liksom ett måste efter en jobbhelg. Lägg sen till allt som jag inte kan skriva om...om jag vill behålla mitt jobb...och det vill jag ju...

Tänk så vilsen jag skulle varit om jag inte varit trött, haft huvudvärk och firat i treo efter att jag gått av helgpassen på måndagseftermiddagen...det hör ju liksom till.

Tack o hej från treobrusets värld...

Kram

Go kväll i stormen...fattar inte hur mycket det egentligen kan blåsa...tar aldrig slut...blåsten bara pausar en stund sen på det igen..drygt som f*n.

I kväll satte jag de sista av de tidiga potatissorterna...skönt att de äntligen fick närkontakt med den svarta myllan. Ett litet tag funderade jag på att helt enkelt skippa de sista 16 potatisarna och nöja mig med de jag redan satt men som potatisälskare jag är kunde ju inte låta de gå till spillo... 

I år blev det sorterna Zoe, Maria, Baby Lou, Swift och Minerva. Tror inte jag haft dessa innan men man vet ju aldrig. Vet iaf att Baby Lou och Minerva är nya för mig att odla. 

Jag är en jäkel att odla i spannar/hinkar så även potatisen men för att vara ärlig var det första gången jag prövade på det i fjol. Tänkte först fixa till det glömda landet...Köksträdgården...i fjol... men kom som sagt på bättre tankar och potatisen åkte ner i spannarna ist.

Jag satte några av varje sort att för gro inne för 6 veckor sen och det är nu 4 veckor sen de kom i jorden. Sen har jag satt ut med en veckas mellan rum fram tills de sista i dag kom i jorden. De sista är inte för grodda alls...bara satta 2-4 st per spann. Det växer på bra där ute på altanen men blasten fick sig ett nyp av frosten i veckan då jag glömde bort att skydda dom....typiskt men har för mig att frost bara ger lite senare skörd. Nåja det lär jag ju märka hur det blir med det.

Jag använder min pappas gamla blomsterspannar sen den tiden han odlade blommor för många år sedan. Men det går bra med vilka hinkar som helst bara man gör hål i botten eller långt ner på sidorna och helst ska de vara svarta eller iaf mörka hinkar. På med 8-10 cm jord i botten och sätt ner potatisen och täck med några cm jord och vattna. Ställ frostfritt eller skydda mot frosten. När blasten kommer upp så på med mer jord efterhand annars blir potatisen grön och giftig. Fortsätt så tills det inte får plats med mer jord i spannen. Att odla i hink kräver mer vatten än på friland så en fördel är att ha dem närmare en kran så man slipper dra vattenslangen över trädgården varje kväll. För givetvis behövs det ju vattnas varje fin kväll då man hellre haft tiden till att njuta av en härlig sommarkväll än att vattna....eller hur?

Efter ca 8 veckor är potatisen klar att tas upp och njutas av. Enklast är att dra i blasten då följer plantan med och man kan plocka den mängd potatis man behöver och sen sätter ner plantan i spannen igen för mer tillväxt. 

Just nu har jag 30 spannar o krukor med potatis på altanen. Kommer några sena sorter sen i vår också. 

Så här såg det ut i somras när barnbarnen hjälpte mig att plocka potatis....

Enkelt och lätt även för de små att plocka och jag slipper gräva...för varje potatis de tog av var ren lycka, hemma hos dom grävs den upp. Det går finfint att plocka potatis med simhjälp på ryggen och en rymdpistol i handen bara så ni vet...😉

Kram

I den bortglömda delen av trädgården...

En liten oas av glädje...

Kram