Hejsan alla ni som fortsätter att titta in på min ganska så trista blogg. Dagens datum är skippat i alla sammanhang och numera skriver jag mest Coronans år April. Nu är det förvisso bara dagar kvar av april och april har varit en blandning av fullt ös till galet tråkigt...rimligt viss kan man säga halvdött.

Påsken kom och vi hade Långfredagsmys på kvällen med härliga vänner som ännu inte fått tuppjuck på coronans in tåg i vår värld. Vi bjöd på hemma fixat fat...kall skurit med kokt potatis, sallad, sås och bröd. Sååå gott och jag klappar mig själv på axeln...ja för så gott var det. Perfekt tillagad kladdkaka med grädde och mandariner till kaffet. Fan vad jag kan om jag vill alltså. 

Välkomst drinken gick inte av för hacker den heller....

Vi fick en galen och rolig kväll tillsammans och den känns mycket värdefull i mitt hjärta nu när coronan krupit närmare oss alla....kanske var det sista kvällen med gänget på ett bra tag.....

När alla vännerna gått hem....stod disken kvar precis som jag vill den ska göra...finns inget värre än en överfull vask...jag plockar själv efterhand det som ska diskas i maskin och det som ska diskas för hand. Just handdisk är så tråkigt men det glömmer jag varje gång jag har gäster så jag dukar alltid med den gamla fin servisen och de gamla glasen som inte mår så bra av maskin disk 😕

Påskafton firades på ett helt nytt sätt...trädgårds häng med korvgrillning hemma hos ett av våra barn. Mina föräldrar var inte med och det sög så klart men så är det ju för alla. Påskharen kom två gånger till de små, solen sken och vi hade en mysig eftermiddag tillsammans 💛. 

Sent på påskaftonskvällen gick jag och mannen till grannarna för en enkel vin och ölkväll. Vi kollade på gamla Johan Glans klipp...skrattade så tårarna rann och hade det hur mysigt som helst innan vi travade hem i den svinkalla natten med skrattkramp i magen 😂.

Tack alla för en riktigt mysig påsk (i coronans år 2020) även om den var annorlunda på alla sätt och viss.

April har även bjudit på en underbar tjejkväll med goa kolleger....eftersom vi träffas dagligen på jobb så kan vi med gott samvete fortsätta att träffas privat eller hur?

En annan kollega hade fått spel på mina privata Instagram bilder i från påskas där vi satt ute men inte med två meters avstånd...har man inte annat att hetsa upp sig över så bjuder jag på det. Vi är en stor familj och vi hjälps alla åt att få livet att flyta på bästa sätt i dessa tider, så om vi ses i utomhus eller på annat sätt är inget kollegan behöver bry sig om. Några bilder på Instagram gör inte automatiskt att någon vet helheten i vårat liv. Både på Instagram, blogg och det man delar med sig för övrigt säger absolut inget om vad...hur..när..varför osv...jag delar bara med mig av små små korn av vårat liv. Att ha ett liv som måste fungera oavsett coronan...vi kan inte ställa vårat liv på noll bara sådär. Ni som vet ni vet och övriga...tja får fortsätta undra.

Kram 💛