Fan vad jag våndas, mina tankar ilar och har sig. Det är så löjligt alltihop.
Vi köpte detta hus med tillhörande tomt på xxx antal kvm för exakt 23 år sen. Här skulle vi bli gamla. Vi anlade trädgården själv då det mesta av tomten bestod av åkermark. Jag ville ha det lättskött så det blev en planerad vild trädgård. Många många gånger sa jag att trädgården kommer att vara perfekt när vi fått barnbarn och nu är trädgården verkligen ett paradis för våra barnbarn. Utomhus finns förutom den enorma trädgården en altan, ett trädäck på ca 100 kvm, stor pool, fruktträd, häckar, stora träd och en stor parkering.
Huset är stort..200 kvm. Köket är precis fyra år gammalt men övrigt i huset behöver nog lite kärlek de närmaste åren. Eftersom vi är en stor familj så har tom huset stundtals varit för litet för oss men med hjärterum fanns det stjärterum.
I flera år har mannen tyckt att trädgården är för stor, tung rodd och never ending story...trädgården, uthuset och allt utvändigt har blivit övermäktigt. Bara att klippa gräset med åkgräsklipparen tar många timmar. Vi är ju inga ungdomar längre, vi sliter och går på både inne och ute men det tar ju aldrig slut.
I år är första gången jag känner att trädgården faktiskt är den där never ending story...hur mysig, lummig och fin trädgården är hinner vi aldrig med det vi ska. Poolen ska ha kärlek och i år har nog all jävelskap slagit ner sig hos vår pool...är det inte stegen till poolen som gått sönder så är det den nya stegen som klyddar. Pannan la av...ny köptes för hutlöst med pengar. Nån koppling gick sönder och så om och om igen. Mannen klipper gräs, jag gör matnyttigt av trädgårdens blommor, blad och buskar. Något måste målas, trädgårdsmöbler går sönder...laga alt kastas, poolen måste värmas, grillen har rostats sönder och mitt humör är väl lika ruttet som en murken bräda.
Mannen har flera gånger sagt att han vill sälja och flytta till en etta med kokvrå så där med glimten i ögat. Jag har slagit bakut och tyckt han varit hjärtlös och helt dum liksom. Nu kan jag bara hålla med honom, inte att bo i en etta med kokvrå precis men att flytta till mindre...mycket mindre och med en liten trädgård, gärna mindre än normal haha.
Jag älskar mitt underbara hus och vår stora vildvuxna trädgård men jag älskar inte allt utrymme i huset som stjäl energi och plats. Det är mest förvaring till onödigt krafs, ärvda saker och barnens fd leksaker och prylar som de inte har plats till hemma hos sig. Uthusen är fyllda med skit, tex gamla cyklar, mannens bra att ha saker och diverse trasiga saker. Att åka till tippen med såna saker ligger inte högt på mannens lista tyvärr. Vår trädgård börjar bli mer än vild och det är svårt att se att det ska gå att tämja den igen. Mannen har börjat på vår stora parkering men...tja det är en piss i Nilen liksom.
I flera år har vi sagt att vi vill ta över mina föräldrars sommarstuga som året runt boende när den tiden kommer. 60 kvm mot dagens 200 kvm. Det mina vänner är en utmaning som heter duga. Vi kommer att klara det och nu när jag oxå känner att vårt nuvarande boende tar för mycket ork, energi och mest ger en dåligt samvete så känns det som mannen är mer motiverad av att rensa ut även han. Vi gjort ett stor rens för mer än två år sen inne men det var bara början och det kommer att ta tid att skala ner vårt liv till 60 kvm.
Tänk som vi planerade och hade oss med hus och trädgård. Huset är fortfarande att drömboende på alla sätt och vis. Trädgården är ett paradis för alla och i synnerhet för våra barnbarn med den underbara poolen och en trädgård med klätterträd, gömställen, gungor, stor sandlåda, bärbuskar och en stor grön äng att spela fotboll på och att jaga varandra, leka star wars, cowboys och dylikt.
Men just nu våndas jag så mycket för jag vet att vi inte blir yngre och det är mycket att skötas inne och ute. Jag vill ha positiv energi och tid över till annat än städ av stora ytor och en man som är fast på gräsklipparen timvis i sträck. Och snacka inte om när snön kommer så är det snöslungan som måste köras på parkeringen. Jag vill egentligen bo kvar men inser det orimliga i det.
Mina föräldrar är inte redo att lämna sin sommarstuga på många år så den biten får vi tänka om. Jag som inte är en lägenhetsmänniska är inte sugen på att bo i lägenhet. Men jag kan tänka mig att hyra ett litet hus några år. Och jag är oerhört kräsen på var jag vill bo...och en pool är ett måste ;p.
Nu är det att tänka ut var när och hur vi vill bo i framtiden, rensa ut saker och mög både ute och inne om ett annat boende dyker upp så kan vi söka det utan att ha för mycket att röja då.
Sen måste ju detta huset säljas..........
Never ending story........
Vi köpte detta hus med tillhörande tomt på xxx antal kvm för exakt 23 år sen. Här skulle vi bli gamla. Vi anlade trädgården själv då det mesta av tomten bestod av åkermark. Jag ville ha det lättskött så det blev en planerad vild trädgård. Många många gånger sa jag att trädgården kommer att vara perfekt när vi fått barnbarn och nu är trädgården verkligen ett paradis för våra barnbarn. Utomhus finns förutom den enorma trädgården en altan, ett trädäck på ca 100 kvm, stor pool, fruktträd, häckar, stora träd och en stor parkering.
Huset är stort..200 kvm. Köket är precis fyra år gammalt men övrigt i huset behöver nog lite kärlek de närmaste åren. Eftersom vi är en stor familj så har tom huset stundtals varit för litet för oss men med hjärterum fanns det stjärterum.
I flera år har mannen tyckt att trädgården är för stor, tung rodd och never ending story...trädgården, uthuset och allt utvändigt har blivit övermäktigt. Bara att klippa gräset med åkgräsklipparen tar många timmar. Vi är ju inga ungdomar längre, vi sliter och går på både inne och ute men det tar ju aldrig slut.
I år är första gången jag känner att trädgården faktiskt är den där never ending story...hur mysig, lummig och fin trädgården är hinner vi aldrig med det vi ska. Poolen ska ha kärlek och i år har nog all jävelskap slagit ner sig hos vår pool...är det inte stegen till poolen som gått sönder så är det den nya stegen som klyddar. Pannan la av...ny köptes för hutlöst med pengar. Nån koppling gick sönder och så om och om igen. Mannen klipper gräs, jag gör matnyttigt av trädgårdens blommor, blad och buskar. Något måste målas, trädgårdsmöbler går sönder...laga alt kastas, poolen måste värmas, grillen har rostats sönder och mitt humör är väl lika ruttet som en murken bräda.
Mannen har flera gånger sagt att han vill sälja och flytta till en etta med kokvrå så där med glimten i ögat. Jag har slagit bakut och tyckt han varit hjärtlös och helt dum liksom. Nu kan jag bara hålla med honom, inte att bo i en etta med kokvrå precis men att flytta till mindre...mycket mindre och med en liten trädgård, gärna mindre än normal haha.
Jag älskar mitt underbara hus och vår stora vildvuxna trädgård men jag älskar inte allt utrymme i huset som stjäl energi och plats. Det är mest förvaring till onödigt krafs, ärvda saker och barnens fd leksaker och prylar som de inte har plats till hemma hos sig. Uthusen är fyllda med skit, tex gamla cyklar, mannens bra att ha saker och diverse trasiga saker. Att åka till tippen med såna saker ligger inte högt på mannens lista tyvärr. Vår trädgård börjar bli mer än vild och det är svårt att se att det ska gå att tämja den igen. Mannen har börjat på vår stora parkering men...tja det är en piss i Nilen liksom.
I flera år har vi sagt att vi vill ta över mina föräldrars sommarstuga som året runt boende när den tiden kommer. 60 kvm mot dagens 200 kvm. Det mina vänner är en utmaning som heter duga. Vi kommer att klara det och nu när jag oxå känner att vårt nuvarande boende tar för mycket ork, energi och mest ger en dåligt samvete så känns det som mannen är mer motiverad av att rensa ut även han. Vi gjort ett stor rens för mer än två år sen inne men det var bara början och det kommer att ta tid att skala ner vårt liv till 60 kvm.
Tänk som vi planerade och hade oss med hus och trädgård. Huset är fortfarande att drömboende på alla sätt och vis. Trädgården är ett paradis för alla och i synnerhet för våra barnbarn med den underbara poolen och en trädgård med klätterträd, gömställen, gungor, stor sandlåda, bärbuskar och en stor grön äng att spela fotboll på och att jaga varandra, leka star wars, cowboys och dylikt.
Men just nu våndas jag så mycket för jag vet att vi inte blir yngre och det är mycket att skötas inne och ute. Jag vill ha positiv energi och tid över till annat än städ av stora ytor och en man som är fast på gräsklipparen timvis i sträck. Och snacka inte om när snön kommer så är det snöslungan som måste köras på parkeringen. Jag vill egentligen bo kvar men inser det orimliga i det.
Mina föräldrar är inte redo att lämna sin sommarstuga på många år så den biten får vi tänka om. Jag som inte är en lägenhetsmänniska är inte sugen på att bo i lägenhet. Men jag kan tänka mig att hyra ett litet hus några år. Och jag är oerhört kräsen på var jag vill bo...och en pool är ett måste ;p.
Nu är det att tänka ut var när och hur vi vill bo i framtiden, rensa ut saker och mög både ute och inne om ett annat boende dyker upp så kan vi söka det utan att ha för mycket att röja då.
Sen måste ju detta huset säljas..........
Never ending story........
Kram
