Fy fan vilken skit dag det är. Det snöar som fan själv vore lös, min långa härliga ledighet är snart slut, sen jobbkväll i kväll (och supertidig jobb i morgonbitti), tröttheten inom mig är hemsk, kroppen skriker efter choklad.

Jag har till och med nallat av de mest äckliga chokladen jag vet.....spritpralinerna... Ja då förstår ni själv hur lila det är med tanten. Detta är typ det enda godiset mannen får ha för sig själv.... Bull för honom att det nu bara finns två kvar hehe. 

Jag har lätt ågren för att mitt vindunkla omdöme på festen inte var det bästa, inte alla som förstår min knäppa humor, att jag bara är sån, tex oblygt pratar om saker som göms i byrålådor och låter ens funderingar flöda högt ur käften. I bland ska man bara hålla tyst...... Fast det är jäkligt svårt att vara tyst när det är sån jag är....den lilla grå musen blev till en vacker svan i munlädret när de tre aporna gjorde entre i kroppen...
Här får jag i och för sig skylla på värdparet, det var ju dom som bjöd på vinet och det hade varit oartigt att inte dricka det eller hur ;)?

Allt jag gör känns fel, orken finns inte, festligheterna är slut för denna gången, snön yr utav bara fan, sonen körde hem till norr i går. Saknaden är stor. Vill behålla honom här nere, rå om honom, krama honom, skaka vett i honom så han kan gå vidare. Fan ta allt som rubbar mitt perfekta rosenskimrande liv ......

Om man dricker en treo fast man inte behöver men för att den ger nåt inre lugn då är man både knäpp och treoberoende....och där med konstaterade jag att ja jag är knäpp..... 
Eller så är det så enkelt att bakfyllan hoppade över en dag och slog till i dag istället...kan det va så lila?


Förlåt för mitt gnäll, nu gjorde jag säkert er dag lika skitnödig som min men va fan jag är snäll å delar med mig så håll till godo.....

Kram